Första Veckan.

Har nu jobbat min första vecka sedan jag fick diagnosen i mitten på juli. Måste säga att det har faktiskt gått riktigt bra. Det är skönt att vara tillbaka bland mina goa kollegor igen och att ha något vettigt att göra på dagarna. Att livet är annorlunda är inte bara ett faktum, det FINNS där... HELA tiden. Jag kan inte säga att jag tycker om att behöva ha två larm ställda på mobilen bara för att behövas bli påmind om att jag har medicin att ta. Ja, jag vet men jag måste få spy lite... Kroppen ragerar lite som den vill just nu och den gör INTE alls som jag ber den. Men det kände lite bättre igår efter att jag haft kontakt med en av läkarna på metabol-kliniken på akademiska, och då han förklarade att det är för att kroppen fortfarande är i obalans som det blir såhär. Kan dock inte sticka under stol med att det ändå är frustrerande. Jag ska försöka förklara känslan.. tänk er att ni äter en fläckfri kost, bara sånt som man ska, nyttiga saker, kollar blodsocker stup i kvarten och tar insulin i tid och otid BARA för att försöka hålla det i någon form av schack, där emellan har ni två larm på mobilen som ringer för att du ska ta ytterligare medicin, kollar blodsockret, det ligger bra, tränar, kommer hem EFTER att ha kört ett hårt pass en timme senare... då har du ett BS på 26, får ta 18 (!) enheter snabbinsulin till en proteinshake (!) går och lägger dig och när du vaknar har du 3,5 om du har tur. Förstår ni nu frustrationen,  att oavsett hur man än försöker göra så vill det sig inte riktigt. Det är så sjukt frustrerande. Tänk er då att nästa dag ska du gå igenom exakt samma sak igen. Kanske, KANSKE är det liiiiite  bättre imorgon än det var idag. Men det vet du inte. Bryt ihop och kom igen. Yeah right,  hur många gånger då? Jag må vara envis, men hur envis ska man behöva vara?
så, nu ska jag inte  vara så mer. Imorrn är det lördag och då ska jag äntligen hämta ut min nya Contour NEXT USB som Bayer har skickat till mig. Den kom egentligen i början av veckan, men jag har glömt avin varje gång vi varit i centrum. Klantigt jag vet.
Har även en massa annat att berätta men jag gör det senare,  nu ska jag kolla mitt blodsocker, någon som vågar gisssa ?  (Jag har tränat skott-teknik i handboll ikväll med min bättre häft) vågar vi tro det ligger på mindre än 26? 

Denna bilden är från en av kvällarna på Lundegård i somras,  här visste jag ännu inte om att jag led av Addisons.